Is this me?

Nu var det förvisso ett tag jag skrev så jag undrar om ens någon läser detta, men men det vet man inte förrän man får en kommentar eller 2 :P

Det har gått ett tag sen senast och under den här tiden har det hunnit hända en del. En del har sett det, en del vet om det medans det finns nog ett litet gäng i närheten som inte har den blekaste aning om det.  För att formulera det hela är det väl ganska passande med de ord Malin använde igår och som många andra också sagt.

"Du ser äldre ut"

Passande ord faktist, väntar nu endast på kommentaren om att verkligen är äldre också, inte bara att jag ser gammal ut :/


2 months of selfimprovement

Tja, tar den korta historian. 6 raka helger med megafylla, depression, ensamhet och det gamla vanliga skitet när man mår piss...

Resultat= Skrev in mig själv på beroendemottagningen förra veckan fredags.. Good riddance, staying clean for a while.




Påminnelse!

Jao, fick en undra över uppdatering..

Nån gång i framtiden, har haft bättre saker för mig på sistone...

Framtiden är säkrad

Så som många andra svenssonmänniskor så kollade jag på 100 Höjdare igår och det avsnittet har faktist ändrat mitt liv.. Inte det jag lever i nuläget utan min framtid, för istället att dö när jag fyllde 50 har nu ändrats till att flytta till Florida när jag fyller 70 och knulla runt så längre viagran håller... Om världen går som det går nu så kommer majoriteten på ålderdomshemmet se mycket, mycket, mycket yngre än vad de egentligen gör.. Mestadels tack vare att dagens ungdom älskar plastkirugi så pass mycket att alla de som är 70 kommer se runt 40-50 år gamla...


Sen kan de faktist hålla sig i form som ett par verkade göra i programmet.. Hade fan aldrig trott att de va 77 respektive 75 år gamla..Såg snarare ut att vara 50 strecket. Så hopp finns..

Men om livet är misärt så håller jag mig 50 års planen... Ingen ide att leva 20+ år till isåfall...


LSD...

Snackar dock tyvär inte om drogen. Så ni som trodde det kan lika gärna klicka på Tillbaka-knappen..

Jag vet inte varför jag skrev LSD...Kan ha en del andledningar... Mycket väl också att det är en forums förkortning som ni inte kommer få tillgång till...varför detta sägs vete fan, min dag, nej min vecka, NEJ min hela jävla månad har enormt jävla fuckingfenomenal pga min jävla muskelbristning i låret.. Allting som jag vanligtvis gjorde blev ett rent helvete.. Kunde inte gå, kunde inte lägga någon jävla vikt på benet...Minsta lilla felsteg och jag var nära att kyssa marken varje gång..

Fast ända sen fredags har saker och ting varit på min sida... Läkaren fixade mitt ben så bra att jag klarar mig hädanefter utan kryckorna som hade tilldelats till mig den 29/2 2008...  Dessutom är smärtan så pass borta att jag slutat med smärtstillande, vilket innebär att alkoholen än en gång har tillgång till att fördärva min kropp hur den vill... Nu undrar jag bara vad jag ska göra med de resterande tabletterna...Det är runt 40 tabletter kvar och de håller sig till 08 2009... Kan ju alltid spara, man vet aldrig när pillerknapret återkommer...


En liten sista sak innan jag avlsutar... 3 stycken tror jag har skrivit till mig att jag ska ha en bra fredag eller bra dag, whatever... SKIT I ATT SKRIVA!!! Klarar mig hellre utan era kommentarer när dagen mer eller mindre vart ett helvete...

Ett steg närmare

Jaha, efter att ha gjort ett trevligt litet besök på akuten (4 timmar totalt! woooo!) visste inte läkarna vad det är fel utan jag får komma in dagen efter och röntga mitt jävla ben så att vi får veta vad som är fel på mig... Trots en trevlig uppladdning på 3 timmars sömn (Tackar citodonet, hade inte kunnat göra det utan dig) så är jag orolig och trött... Mest trött för att jag inte orkar tänka på nåt annat än att jag har sovit ganska lite de senaste vilket INTE är bra, då jag ska genomföra ett annat test på måndag (glömt fan namnet på skitet) och dålig sömn kan mycket väl sabba mina chanser till bättre resultat, vad vet jag...


Just nu verkar det mesta gå lite åt helvete, får se när djävulen står bredvid en...

Could be worse

And worse it has gone..  Trodde mycket på att det endast var en lårkaka som jag erhållit från matchen i lördags men såhär pass känns det som att det eskalerat till något värre. Min knäskål känns smått missbildad när jag rör på den och det kan ju fan inte vara bra..eller???  


tappade fan bort mig i vad jag skulle skriva pga ett sms...återkommer senare under dagen...

Krympling

Efter en liten olycka under lördagen vilket resulterade i en saftig lårkaka har jag nu mer eller mindre hoppat runt med kryckor under denna dag. Det har varit lite kul att leka handikappad då den gått ner KRAFTIGT sen igår. Igår kunde jag inte röra med benet utan att få ont. Idag kan jag stödja mig med benet men efter ett tag börjar det göra ont och när jag går har foten en vinkel på 60 grader till skillnad från det normala gång steget...

Kryckorna har hjälpt mig enormt och jag tror inte att jag skulle klara mig utan dem under denna dag. Detta har dock, till min glädje gjort så att jag kan se Oscar's-galan när den sänds då jag inte kommer arbeta under denna vecka.. Känns lagom passande...


Ah, kommer inte på nått mer för tillfället...Ha en bra sportlovsvecka"!


20/02/08 05:24

Jao, då har man, efter ett stundtals lite mindre missöden i ungefär 2 veckor återgått till det fenomen man kallar bloggandet och hur jag än försöker i mitt otroligt sega skalle denna kalla ondsdagsmorgon så kommer man fan inte på ett skit att skriva om.. Gårdagen kändes mycket bättre och då trodde även jag att mitt bloggandet skulle gå bättre.. Lite synd bara att sidan inte kunde funka då..

Jag har verkligen ingenting att skriva om i nuläget för att det är för kallt och jag är för trött för att kunna tänka på nånting annat.. Jag vill till min kära P3 på jobbet och känna hur värmen från pannan värmer upp min lilla 66 kilos kropp...


Äh, det får blir mer senare idag...Var glada att jag åtminstone uppdaterat...

Under construction

Uppdatering kommer så småningom... Behöver ork att skriva bara...

En annan sorts rädsla

Jag har genomgått mycket i mitt liv och det finns få saker som skrämmer mig, saker som kan få mig att gråta ut eller att bli rädd helt enkelt... En av de sakerna hände denna helg på båten. En okänd kille, som jag aldrig träffat tidigare men som jag satte mig vid och dennes 2 kompisar. Vi satt och drack en stund, innan jag fortsatte min väg neråt då jag var med andra innan detta...

Tiden går ett tag och lite senare träffar jag på 3 av de som jag känner och alla springer.. Jag frågar dem vad som händer... Killen, som vi kan kalla Lukas, håller på och får ett epileptiskt anfall. Jag blir lite rädd pga det men jag följer med för att se situationen, för jag som själv har fått dessa anfall kan nog vara till hjälp.


Men det är där vart det tar slut. Jag gör så gott jag kan för att han ska det bra och att han inte ska få det värre men efter ett tag bryter jag ihop.  Jag kunde inte stå ut att se honom. Jag började få panik, jag började gråta.. Jag visste i mina tankar att det kunde mycket väl hade kunnat vara jag som låg där. MEn ju längre tid det tar för vårdarna att komma till plats, desto värre började allt som hände vara för mig. Jag klarade inte av pressen. Jag gick från Lukas och ställde mig vid sidan om. Då bröt jag ihop totalt. Jag gick ut för att få luft och en chans till att få ordning på tankarna.. Men det hjälpte inte.  Nu vet jag dock inte hur det gick för Lukas, han blev nog omhändertagen och fått vård.

Omhändertagen blev även jag, fast inte av vårdarna. Utan av de 3 som sprang i första början. De 3 såg till att även jag fick det bra, att jag inte går runt i panik i tankarna. I flera timmar efter situationen satt jag ganska mycket i bara chock, då jag hade svårigheter med att hantera det som hänt. Men eftersom de 3 alltid var vid min sida gick allting mycket smidigare.  Det är jag enormt tacksam för och jag är glad att veta att det kommer finnas andra som står vid min sida när jag behöver det.

Supa supa supa, bärs bärs bärs

Efter att i en vecka genomgått ett helvete pga inkompetenta arbetskamrater är jag fan glad att det är fredag... Det här med att man ska gå 10.000 steg om dagen.. Jag tror jag tog det för jag fick in i så helvete gå fram och tillbaka mellan 2 olika jobb... Det hade vart fan så mycket enklare om det från början sagt allt som vi skulle göra vid det första jobbet istället för att säga senare på dagen att man missat..Såklart jag missat, INTE FAN VISSTE JAG ENS OM SKITET SOM JAG MISSAT!!!!


Näe, tack för denna fredag, som kommer att avverkas med en innebandy match i Västergård...Men mest är jag tacksam för morgondagen..När mina fötter på storlek 42 2/3 nuddar mattan på Cinderella så har allt jag gjort denna vecka glömts bort. Bara tankarna om antalet öl, vart jag ska däcka, hur mycket pengar tappas bort, hur myckte jag kommer spy? finner sig.. Jag kommer i 24 timmar hamna i en annan värld och när jag väl kommer ut från den ska jag fan i mig sova...Tills dagarna når tisdag....


2 små saker... Jag funtar på att ge Linnéa titeln "Bästis" då den vart ledig ett bra tag nu...
Ado Leirup är fan i mig den roligaste mannen under den tid man klarar av att lyssna på honom...

The Spider awaits me

I väntan på att jag ska kunna få kunna borsta tänderna samt att jag ska bli upphämtad tänkte jag ta och skriva lite till er.. Lite för att jag inte gjort det på ett tag, lite för att Malin inte ska hålla på igen, lite för att jag inte har något annat att göra för tillfället...

Jag finner det bra för mig nu när jag börjat jobba igen, känns som att man har nånting att göra från morgonen till kvällen. Behöver inte tillbringa alltid som döing inomhus, väntandes tills alla andra ska komma hem från sina aktiviteter som de genomfört...Ser framemot dagens arbete, jag och en riktigt skön polare till mig på jobbet ( Oskar, han gjorde min tatuering) vi ska ta och tvätta rent en av "spindlarna" på jobbet... Spindeln är en gripklo vid ett område som när den ställs upp på marken, så kan jag med inga problem ställa mig under den...
Det enda jag är smått orolig över är risken för att bli attackerad av fåglar. Det har hänt tidigare i detta yrke med andra som jag känner och när jag såg ca 10 duvor/kråkor på området igår..Jao, det blir småkul. Får försöka vara snabb med kniven eller så får vi helt enkelt söka tillstånd till att skjuta ner de jävlarna...

Har en känsla att min skjuts har kommit.. Aja, hej då!

Hell seems like fun now

Jarå, då är man hemma efter ännu en dag i det trevliga Solnaverket.. Ingenting går upp mot att jobba på insidan av en panna i 7 timmar med 30 grader varmt. Sen blir det en massa fram o tillbaka ifall rören man suger upp all stelnad damm med låser sig..Då ere bara ut ur den 50x50 cm stora luckan, banka lite med en bit planka där vart det har låst sig med skitet.. Funkar inte det så ere bara att koppla ur de närmaste slangarna och lösa det på nåt sätt.. Sen sätter man igång igen...  Sen är dessutom maten underbar... Förutom frukosten klockan 05:15, det enda jag fick i mig mellan 05:00 och 18:00 var 3 flaskor Mer och 1 flaska coca-cola.. Jättegott...

Men nu är det slut dock, imorgon är jag ledig och ska jag fan i mig ta det lugnt... Det är jag glad för...



Bilar till vänster,bilar till höger,om de stannar går jag över

Mitt senaste inlägg verkade skapa rubriker.. 4 kommentarer, vilket förövrigt är rekord men även det innebär att någon faktist läser min blogg...

Efter att ha läst igenom det jag skrev och läst de följande kommentarerna har jag fattar själv att det som jag skrev kan vara onödigt från min sida men jag är glad att jag fick det sagt. Jag borde inte ta åt mig men jag gjorde det. Jag skrev det under en aggresiv liten tid inom mig och jag behövde få ut ur mig... Det är inte så att jag hatar er, nej..Jag hatar ingen och vill verkligen inte vara på någons "svarta lista".. Jag känner mig helt enkelt trött på att bli sedd som ett objekt... Jag känner mig inte som en personen bland eran närvaro utan som ett objekt.. En som man kan ta fram vid behov och slänga iväg utan att bry sig om dess framtid..

Sen är det även det att min ord tas sällan på allvar.. Ingen lyssnar på det jag säger, ingen verkar bry sig om jag har nåt att säga. Därför blir det svårare att umgås, när man bara sitter tyst där. Jag förlorar även lusten att prata då det sällan blir diskussioner på en hög nivå utan i mestadels känns det som skvaller..

Sarah, jag försökte komma på en snäll mening här men inget kom upp i skallen...Du är trevlig...De va nog allt...

Malin, fortfarande.....Inte dedikerade inlägg....

Jag undrar fortfarande varför jag måste inkludera smileys till min blogg...

RSS 2.0